beckzie.blogg.se

 

Ibland känns det som att allt är fel, men det är klart, Livet är som ett pussel och alla saker man är glad över eller gillar är pusselbitar, nu är en stor pusselbit i bollnäs. Igår fick jag nästan panik nör jag skulle plugga till matteprovet, kan inte göra som vanligt och stänga in mig i boxen och plugga, jag kan inte heller sätta mig i boxen och bara gråta ut om det är något som är jobbigt och sedan puffar Chantisse på mig som "ryck upp dig" 

 

Det låter säkert hur töntigt som helst.. Minns sista dagen med Chantisse, sista ridturen (alla bilder är från den dagen) grens skulle komma och hämta henne klockon tre, jag ville inte sitta av henne efter att jag hade rididt, visste att det kunde vara sista gången jag satt på ponnyns rygg. Jag satt i fikarummet och klockan var ganska precis tre, hörde att det kom en bil så jag kollade ut genom fönstret och väntade mig se någon som skulle komma och sköta sin häst, mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg att det var bussen Chantisse skulle åka med. 

 

Vissa saker har ju blivit lättare när man inte har en ponny, men nu inser jag att jag aldrig kommer att hitta en ponny med lika fin personlighet som Cha.

 

Mitt intresse för hästar är inte lika stor längre, jag är i stallet ca en gång i veckan, jag vill bara kräkas på kännslan,  det här är fel, så fel.